UPM Skog

Skogens mångfald ger glädje och nytta

Det är lätt att värna om skogens mångfald i samband med varje avverkning på de sätt som lämpar sig bäst i den egna skogen. Resultaten är till nytta och glädje både för skogsnaturen och skogsägaren.

Skogens mångfald ger glädje och nytta

Genom skogsvård säkerställer man att skogen producerar en maximal mängd timmer av hög kvalitet. God skogsvård omfattar också naturvård, vars mål är att värna om skogens mångfald eller med andra ord artrikedomen.

Det är ändå svårt att föreställa sig vilken betydelse ett kullfallet träd har för skalbaggarna och vilken betydelse en skalbaggsart har för den omgivande naturen för att inte tala om den globala betydelsen. Till all lycka finns det också lätta exempel i naturen.

– En enskild åtgärd som skogsägaren vidtar kan påverka till exempel bärskörden eller hönsfåglarnas revir, säger skogsservicechef Matti Turkama vid UPM Skog.

Sälg är föda för insekterna som pollinerar blåbär

 

Blåbärs- och lingonrisets blommor är föda för humlorna som genom pollinering säkerställer att det kommer bär. Insekterna behöver dock sin första måltid redan före blomningstiden. Sälgen bjuder på denna måltid. Den är en videväxt som blommar rikligt tidigt på våren.

– Genom att lämna några sälgar kvar vid gallringen kan man enkelt förbättra bärskörden, konstaterar Turkama. Förutom sälgar lämnas även aspar ofta kvar vid avverkningar. Båda trädslagen ger näring eller skydd åt ett stort antal insekt-, svamp-, fågel- och däggdjursarter av vilka många är hotade. UPM Skogs miljöexpert Juha-Matti Valonen påpekar att odlingen av ny skog inte nödvändigtvis påverkas av kvarlämnade aspar.

– Om asparna fälls leder det stora antalet nya skott vanligen till tilläggskostnader. Vid foten av en kvarlämnad asp trivs granen mycket bättre än till exempel vid foten av en björk eller en tall, säger Valonen. Han uppmuntrar skogsägarna i södra Finland att gynna ädla lövträd i skogsvården och till och med att plantera sådana.

– Ek och skogslind hör till våra ursprungliga trädslag och det finns många arter som behöver dessa träd.

 

Murken och brunnen ved en del av naturen

 

Ett levande träd ger alltså näring och boplatser, men ungefär en fjärdedel av alla arter i skogen behöver död ved för att leva. I samband med avverkningar lämnas därför naturvårdsträd kvar för att åldras i skogarna. Likaså får fallna eller avbrutna träd stå kvar orörda på sina platser. Eftersom sälg och asp är kortlivade och murknar snabbt passar de utmärkt även för denna uppgift, men det finns också arter som kräver murkna barrträd.

– En art kan bosätta sig i en gran till och med först 50 år efter att trädet har fallit omkull, säger Valonen.
Ibland påskyndas murknandet genom att växande träd sågas till 3–4 meter höga högstubbar eller genom hyggesbränning i ett avgränsat område.

– Tidigare hörde skogsbränder till naturens kretslopp, men numera är de sällsynta. En del arter trivs uttryckligen i bränd ved, förklarar Valonen. Vid hyggesbränning uppkommer bränd ved men dessutom öppna områden som enligt Valonen behövs till exempel på igenvuxna åsar där arter som är vana med en solexponerad livsmiljö kämpar för att överleva.

 

Snårskog för viltet ger skydd och näring

 

En del vill ha hetta, andra föredrar våtmarker. Hönsfåglarnas kullar hör särskilt till dem som rör sig på kanterna av myrar och på andra små våtmarker.

– I sådana områden är träden ofta mindre till storleken och förhållandena gynnar inte heller avverkningar. Då kan det vara ett lätt beslut att inte utföra avverkningar i området, säger Turkama

Både lagar och skogscertifikat rekommenderar att områden som är värdefulla bland annat med tanke på mångfalden eller vattenskyddet inte bör avverkas. Valonen har lagt märke till att rädslan för förpliktelserna i certifikaten ofta är obefogad.

– När skogen granskas figur för figur finns det nästan alltid områden som skogsägaren inte vill avverka. Förutom blåbärsställen och snårskog för viltet kan det finns bra svampställen, fina torrfuror eller urtallar – eller en gran där den bekanta tjädern sitter och iakttar omgivningen.

 

Gammal skog mitt i ungskogen

Allt emellanåt ser man ensamma träd eller grupper med några träd som sticker upp mitt på ett avverkat område. Dessa naturvårdsträd talar om att de hektarspecifika kraven i skogscertifikaten har uppfyllts, men Valonen anser att det vore viktigt med en bättre uppfattning om valet av naturvårdsträd.

– Enligt de anvisningar som redan länge getts bör träd sparas i större grupper och helst på ett ställe som också har någon annan betydelse än bara att uppfylla kraven. Det vore fint om det i framtiden fanns till exempel ett harmoniskt område med 150-årig skog mitt i en ungskog, konstaterar Valonen.

Före en stor slutavverkning beslutar sig en del skogsägare till och med för att freda delar av sina skogar som privata naturskyddsområden.

– Detta ger dem helt enkelt gott samvete och gott humör. För många skogsägare är det i grund och botten viktigt att fiskgjusen häckar uttryckligen i deras skog, säger Valonen. Han berättar att allt fler skogsägare strävar efter balans i naturen och ekonomin också genom fortgående skogsodling. Bland träd i olika åldrar avverkar de då timmer och ger i någon mån avkall på avkastningen från skogsbruket.

Valonen tror att största delen av skogsägarna är intresserade av att värna om skogens mångfald om de bara hittar metoder som passar dem.

– Det är bra att be experter om råd, överväga olika alternativ – och besöka skogen.

 
 

 

Läs mer om möjligheterna som skogens mångfald erbjuder